PappaTor

Idag är jag jäklligt trött - det måste vara för att jag bröd min långa svit av skippade gymbesök och faktiskt tog mig till gymmet imorse. Dum som jag är körde jag ju dessutom extra tungt bara för att jag inte varit där på ett tag. Nog för att det var skönt, men nu är jag helt död och har blåmärken på händerna. Dumt.

Förresten så är det en lite speciell dag idag, gör nu är det bara 99 dagar kvar till beräknad förstorkning (förlossning + storken = förstorkning). Det innebär att jag bara har 99 dagar kvar som jag kan hoppas på att sova hela nätter, och som jag faktiskt har tid att läsa tidningen på toaletten. Även om det är två stora och fina saker jag kommer gå miste om så känns det lite spännande att det är så nära nu. Jag börjar nästan tro att jag kommer bli pappa på riktigt - inte bara på bloggen.

Det händer faktiskt att jag får små inblickar i hur det kommer vara att bli pappa. Ibland blir jag helt livrädd när jag kommer att tänka på vad det innebär. En hel massa ansvar för en liten människa som faktiskt inte kommer klara sig utan mig (och mamma Linn). Men ibland så känns det helt fantastiskt bra också. Jag tror att det är så det ska kännas. Helt jävla skitläskigt - och riktigt jävla bra. För det är väl vad föräldraskap handlar om tror jag.

Nej, nu ska jag kolla om maten börjar bli klar ute i micron. Mjau!