Fokus på PappaTor
Ibland får jag känslan om att min blogg handlar mer om Linn än om vad den faktiskt handlar om mig, och ibland får jag för mig att det är lite konstigt. Men när jag tänker på saken så är det inte särskilt konstigt allt. Bloggen handlar ju trots allt om min resa till att bli en pappa - och den resan går genom Linns mage. Och då är det ganska naturligt att magen och kroppen som den tillhör kommer i fokus.
Men bara för sakens skull så ska jag prata lite om mig själv idag.
Det här med att jag ska bli pappa, och vad det innebär, det har jag inte riktigt lyckats få grepp om än. Men vad jag har förstått från alla pappor jag har pratat med är det ingenting jag ska förstå än. Jag har tur om jag får något grepp om vad det innebär innan barnen flyttar hemifrån. Fram till dess är det bästa jag kan göra att försöka göra vad jag tror är bäst, och hoppas att det räcker. Det låter ganska vettigt, men också ganska så.. oförutsägbart. Men barn ska nog vara oförutsägbara?
Något annat jag har lärt mig är att dom här åtta månaderna som man väntar barn (för den första månaden vet man ju inte om det), dom är inte alls som jag hade trott. Jag hade trott att dom skulle vara ungefär som vanligt.
Riktigt vad det är som skiljer från det vanliga är svårt att sätta tummen på, men jag tror det är just det där fokuset jag skrev om i början av det här inlägget. Jag känner mig inte riktigt som huvudpersonen i mitt eget liv längre. Huvudperson är Linn och Linns mage, och den där lilla saken som bor där inne. Jag är mer som en större biroll.
Och bortsett från att jag inte får riktigt lika mycket tid för egna ego-trippar och solonummer så är det inte helt fel att vara biroll. Det är spännande att sätta någon annans bästa före sitt eget. Det har jag aldrig gjort tidigare.
Men bara för sakens skull så ska jag prata lite om mig själv idag.
Det här med att jag ska bli pappa, och vad det innebär, det har jag inte riktigt lyckats få grepp om än. Men vad jag har förstått från alla pappor jag har pratat med är det ingenting jag ska förstå än. Jag har tur om jag får något grepp om vad det innebär innan barnen flyttar hemifrån. Fram till dess är det bästa jag kan göra att försöka göra vad jag tror är bäst, och hoppas att det räcker. Det låter ganska vettigt, men också ganska så.. oförutsägbart. Men barn ska nog vara oförutsägbara?
Något annat jag har lärt mig är att dom här åtta månaderna som man väntar barn (för den första månaden vet man ju inte om det), dom är inte alls som jag hade trott. Jag hade trott att dom skulle vara ungefär som vanligt.
Riktigt vad det är som skiljer från det vanliga är svårt att sätta tummen på, men jag tror det är just det där fokuset jag skrev om i början av det här inlägget. Jag känner mig inte riktigt som huvudpersonen i mitt eget liv längre. Huvudperson är Linn och Linns mage, och den där lilla saken som bor där inne. Jag är mer som en större biroll.
Och bortsett från att jag inte får riktigt lika mycket tid för egna ego-trippar och solonummer så är det inte helt fel att vara biroll. Det är spännande att sätta någon annans bästa före sitt eget. Det har jag aldrig gjort tidigare.
Kommentarer
Trackback
