PappaTor

Jag tror att den lilla flickan som bor i Linns mage har börjat acceptera mig nu. Sparkar mig i handen gör hon i varje fall mest hela tiden - bara igår fick jag känna två sparkar. Det är fortfarande hur häftigt som helst. Helst av allt skulle jag tillbringa hela dagarna med mina händer på Linns mage. Om jag fick bestämma skulle hon inte få gå någonstans (utom möjligtvis på toaletten) utan mina händer på magen. Jag vill ju inte missa någonting!

Men nu sitter jag här på jobbet ändå, och det innebär att jag säkert missar en massa sparkar. Undrar hur jag ska kompensera för det? Det får jag fundera på! Kanske kan hitta på något busigt?

Annars så är det inte så väldigt mycket nytt under solen (molnen). Sedan två dagar tillbaks så vet alla på jobbet att jag ska bli pappa. Det innebär att det inte pratas om något annat än barn här längre. Barn, barn, barn. Och så lite om jobbet förstås. Jag gillar det - dom kommer med en massa tips. Bra som dåliga. Men det är roligt hur entutiastiska alla är! :D

Nu ska jag jobba!