PappaTor

Jag tror inte att man kan förstå hur morgontrött man är förrän man får sällskap av någon som inte är det. Det är genom kontrasten mot denne morgonpigge person som man ser vem man verkligen är.


Imorse fick jag sällskap av en sådan morgonpigg människa, och plötsligt såg jag mig själv för vem jag verkligen är: en alldeles oerhört obehaglig människa. Innan jag vaknar till ordentligt gör jag allt som är olämpligt. Jag svär och sparkar efter katten, jag morrar mot väggar och möbler som kommer i vägen för mig, och jag hotar grejer som ligger på golvet med könsumgänge om jag råkar trampa på dem.

I vanliga fall tänker jag som sagt inte på det, men i kontrast mot en skrattande och smärtsamt pratglad Linn fick jag känna mig som en riktig gammal gubbstrutt. Medan hon dansar omkring med lätta steg (ja, hon med den gravida magen blir som en ballettdansös i jämförelse med mig) kan jag knappt resa mig ur sängen. Helt otroligt!

Men imorse försökte jag ändå bita av de värsta svordomarna, allt för att det är min sista stund med flickan på hela 36 timmar.. och då måste man ju passa på att vara så fin som kan.

Ha det så kul uppe i Nora nu flickan!