PappaTor är helt slut
Känner mig helt slut idag. Jag vet inte riktigt vad det är jag gör om dagarna, men någonting måste det vara. För jag känner mig helt slut mest hela tiden. Det är som om jag lider av någon slags permanent stressframkallad sömnbrist.
På något sätt är det som om hela världen har vuxit sig lite större, samtidigt som jag har krympt ett par storlekar*. Som om jag inte riktigt kan hinna med allt det jag borde göra. Och varje gång jag gör något så känns det som om det faktiskt är något annat - viktigare - jag borde göra.
Dagarna spenderar jag i första hand på jobbet, och där (här) är det alltid lika svårt att hitta en bra balans mellan arbete och msn-prat. I första hand så vet jag ju att jag måste arbeta - det är ju vad jag blir betald att göra. Men samtidigt är det inte helt lätt att låta sin gravida sambos msn-meddelanden ligga och blinka utan att svara på dem direkt.
På kvällarna sen är jag trött som en gammal åsna, och orkar inte med mycket mer än att laga mat och diska. Att sen försöka underhålla en socialt utsvulten sambo, eller pyssla med något eget intresse som skrivande eller bollrullande fotbollsspel. Det känns väldigt avlägset.
Och nätterna, då sover jag sällan särskilt bra heller. En katt som leker i 130 decibel, och en foglossande gravid sambo utgör båda små väckarklockor, och själv är jag inte mycket bättre som snurrar in mig i såväl lakan som sängstomme.
Men jag ska inte klaga. Snart ska jag bli pappa, och då är det lika bra att vara van vid att vara trött hela tiden. Men jag måste nog bli bättre på att ta vara på dom lugna stunder som faktiskt finns - dom kommer bli ännu färre med barn, så då är det bäst att veta hur man ska utnyttja dom på bästa sätt.
*krympt rent rumsligt har jag dock inte. Jag är 11,5kg tyngre nu är för ett år sedan. Och det är jag stolt över.
På något sätt är det som om hela världen har vuxit sig lite större, samtidigt som jag har krympt ett par storlekar*. Som om jag inte riktigt kan hinna med allt det jag borde göra. Och varje gång jag gör något så känns det som om det faktiskt är något annat - viktigare - jag borde göra.
Dagarna spenderar jag i första hand på jobbet, och där (här) är det alltid lika svårt att hitta en bra balans mellan arbete och msn-prat. I första hand så vet jag ju att jag måste arbeta - det är ju vad jag blir betald att göra. Men samtidigt är det inte helt lätt att låta sin gravida sambos msn-meddelanden ligga och blinka utan att svara på dem direkt.
På kvällarna sen är jag trött som en gammal åsna, och orkar inte med mycket mer än att laga mat och diska. Att sen försöka underhålla en socialt utsvulten sambo, eller pyssla med något eget intresse som skrivande eller bollrullande fotbollsspel. Det känns väldigt avlägset.
(PappaTor & Världen)
Och nätterna, då sover jag sällan särskilt bra heller. En katt som leker i 130 decibel, och en foglossande gravid sambo utgör båda små väckarklockor, och själv är jag inte mycket bättre som snurrar in mig i såväl lakan som sängstomme.
Men jag ska inte klaga. Snart ska jag bli pappa, och då är det lika bra att vara van vid att vara trött hela tiden. Men jag måste nog bli bättre på att ta vara på dom lugna stunder som faktiskt finns - dom kommer bli ännu färre med barn, så då är det bäst att veta hur man ska utnyttja dom på bästa sätt.
*krympt rent rumsligt har jag dock inte. Jag är 11,5kg tyngre nu är för ett år sedan. Och det är jag stolt över.
Kommentarer
Trackback
