Barn, det är ju meningen med livet.

Efter att ha lämnat av Linn på Citykrogen skyndade jag hemåt - bråttom, bråttom att skruva ihop datorn för att hinna spela så mycket PES som möjligt.

Men någonstans på vägen - vid rullbanden på T-Centralen närmare bestämt - tappade jag tråden. Mot mig i mittgången kommer ett stort svart hårsvall, med tillhörande sjörövarhalsband och jättebiceps. Innan jag ens hinner reagera ropar jag Moralez. Och jo visst, det var David. Han vinkar och springer förbi mig.

(arkivbild på David)

Fem minuter senare ringer killen upp igen, och vi glider till Akalla för att snacka skit över en bit mat. Hamburgare på Happy Grillen närmare bestämt.

Roligt att stöta ihop med honom, inte varje dag man träffar honom. Roligt att han verkar förstå hur kul det ska bli att bli pappa också! Eller som han sa - Barn, det är ju meningen med livet. Det tycker jag med. Men riktigt kul att höra någon mer än mig själv säga det :-D

Jag fick lite misstankar dock, om att David kanske är lite smyg-pappa. För allt det här med föräldrapenning och pappaledighet. Det visste han mycket mer om än vad jag nånsin kommer att veta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0