PappaTor

Igår tog jag semester från flyttkartongerna och flydde hem till Rice för att se Champions League-matchen mellan Inter och Manchester United. Matchen i sig var ingen höjdare, även om resultatet 0-0 bådar gott inför returen på Old Trafford. Mitt Manchester United var för övrigt det bättre laget, och det enda laget som lyckades skaka fram några som helst målchanser.

Något som dock var kul var att spela PES, skratta åt Ferguson, och käka konstig kebabpizza från Chrills. God vete tusan om pizzan var, men eftersom didde avskyr den får jag väl i varje fall låtsas att den var god.

Rice tror förresten att jag kommer bli en bra pappa. Han använde kanske inte riktigt dom orden, men han sa att han "inte trodde att jag kommer tappa henne så mycket", och det är ju ett ganska bra betyg?

Idag blir det ännu en semesterdag från flyttkartongerna, men den här gången blir semesterorten den sista delen av vår föräldrakurs. Den här gången kommer det att handla om smärtlindring. Förmodligen väldigt spännande för Linn, men kanske inte riktigt lika spännande för mig som faktiskt inte kommer ha särskilt ont. Men kursen är ändå lite spännande. Det känns väldigt pappigt att sitta där.

Puss på Linn som beställde den här bloggen.

I lördags flyttade vi, och det tänker jag faktiskt inte skriva så väldigt mycket om. Det gick helt enkelt så snabbt och lätt att det inte finns någonting spännande att skriva om det. Annat än att det gick så bra. Klockan 12.30 hämtade vi lastbilen från Statoil, och klockan 15.00 hade vi lämnat tillbaks den igen. Tog alltså inte mer än 2½ timmar att köra över alla våra grejer till den nya lägenheten! Bra jobbat! (o TACK till alla som hjälpte till! extra tack till stackars Janne som fick genomföra sin trettioåttonde flytt på en månad).

Och lägenheten här! Den är hur fin som helst! Tyckte att den var skitfin redan innan vi fick in våra möbler! Nu när det börjar bli lite halvmöblerat är det bara sjukt najs!

Familjen Claesson-Wendel (eller blir det Wendel-Claesson?) kommer att stortrivas här! Framförallt den lilla busiga Emilia som kan göra som alla andra ungar i området och åka pulka i backen vid altanen.

Ska försöka plåta några bilder med mobilen och lägga upp dom från jobbet sen.

..och jobbet ja, jag borde sluta upp med dom här dumheterna och fixa iordning mig istället :)

Isdag är det dags för flyttlasset att åka till Kista.. Woho liksom, det ska li kul värre. Vi var i kägenheten några gånger igår.. Den är så jäkla fin liksom! Nu ska jag inte skria mer.. gör en didde o skriver från mobilen idag, o det är ju långsamt värre! Didde förresten.. han var ju med på tv igår :D

Varje gång Linn är hos barnmorskan blir det problem i kommunikationen oss emellan. För två veckor sedan när hon var hos barnmorskan hade jag sagt att jag har ett möte idag, så ring bara om det är något viktigt. Vad jag menade den gången var att ring inte om du är sugen på äpple [men ring för guds skull om det är något med dig eller Emilia]. Linn missförstod mig, och skickade bara ett litet SMS om att hon var på väg till karolinska.

Den här veckan ändare jag istället mina instruktioner jag har ett möte idag, men ring mig och berätta om hur det går hos barnmorskan, oavsett hur det går. Linn förstod vad jag menade och ringde. Och ringde. Åtta gånger. Tyvärr låg min mobiltelefon bortglömd framför datorn medan jag satt i ett annat rum och pratade om betalsystem.

Resultatet? En arg Linn. Men tack och lov hade hon inget för läskigt att berätta som jag först trodde. Inget barn på väg ut, utan bara problem att hitta till ultraljudet. Tack och lov för det.

Så från och med nu ska jag ha min mobiltelefon på mig dygnet runt. Även när vi sitter bredvid varandra. Och instruktionen som gäller? Ring vad det än är.

//PappaTor

Och vad sa ultraljudet? Jo, att lilla Emilia ligger med huvudet nedåt precis som hon ska. Och långt ner är hon, beredd att hoppa ut när som helst. Läskigt

Idag är det dags för del två av vår föräldrakurs, och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite spännande. Inte för att den förra kursen var så otroligt givande, men det är ändå lite speciellt att sitta där och lyssna på barnmorskan när hon berättar om min framtid.

Med all den stress som jobb och flytt innebär bli det tyvärr att jag tänker på framtiden alldeles för lite. Men på föräldrakursen är det omöjligt att tänka på något annat. Och det här härligt. Att få två timmar som inte handlar om något annat än den här härliga, spännande och helt underbara framtiden som väntar mig.

Framtiden förresten, den tycker jag verkar helt fantastisk! Om tre dagar flyttar jag och min drömtjej in i vår nya lägenhet. Och när vi väl kommit dit så kan Emilia ploppa fram nästan när som helst. Då kommer jag att vara.. en familjefar. Herregud liksom!

Amazing.

I en artikel på aftonbladet beskrivs migrationsminister Tobias Billströms nya förslag till integrationspolitik, ett förslag som i mångt och mycket handlar om att det är rimligt att ställa krav på dem som vill bli svenska medborgare. Krav på vissa grundläggande kunskaper i det svenska språket, krav på att försöker bosätta sig i en stad eller stadsdel där det faktiskt finns jobb och boende.

Min spontana reaktion på förslaget kan sammanfattas i ett enda ord: äntligen.

Äntligen en politiker som inte räds att ta upp en så svår och infekterad fråga som den svenska integrationspolitikern. Äntligen en politiker som vågar säga att det är rätt och riktigt att ställa krav på nyanlända svenskar. Äntligen någon som vågar ta fighten med Sverigedemokraterna och faktiskt komma med ett riktigt förslag.

Sitter och tittar på O.C. första säsongen, och fan vad jag är trött på Marissa. En riktigt liten slampa. Alla andra är hur roliga som helst. Men hon bara knullar med en massa äckel! Blä!

Så skönt att jag vet att hon dör nästa säsong! Wiiihooo!

Jag hade en skitläskig dröm inatt. Jag var på apoteket för att köpa alvedon, men när jag skulle betala så fungerade mitt Visa-kort inte.
"Det beror på att du har blivit spärrad från att köpa sånahär preparat," förklarade kassörskan. "Du får gå in till doktorn så förklarar han varför."
Kassörskan visade mig in i något konstigt rum på Apoteket där David stod med en jättestod maskin.
"Vi vill bara se att du är ordentligt frisk innan du tar några preparat," sade David. "Det är rutin här."
Med det sagt lade David upp mig på en sjukhussäng, och kopplade ihop mig med den jättestora maskinen som skulle mäta min hjärt-hälsa under en halvtimmas tid.

Halvtimmen senare kommer David tillbaks och tittar på utskrifterna från maskinen.
"Hmm, hur mår du?" frågar han.
"Jo.. lite trött, men annars bra," svarar jag.
"Trött, jo det kan jag tro. Vad hade du tänkt göra åt det då?" frågar han vidare.
"Jo, jag kanske tar en Red Bull sen," svarar jag.
"Hmm, kunde just tro det. Då kommer du nog att dö."

Sedan fortsätter David att peka på kurvan över min hjärtfrekvens och förklarar att jag har ett konstigt blåsdjud, och att jag inte får göra något annat än ligga och vila fram till dess att han hämtat dit en riktigt expert.

Jävligt dum dröm såhär i efterhand, men när väckarklockan ringde för att jag skulle gå upp till gymmet blev jag livrädd. Inte fan vill jag väl dö!?

Jag tycker det här med att sova är ganska så konstigt. Varje dag längtar jag efter att få sova. Tanken på att få lägga sig under ett varmt täcke är nästan lite erotisk. Och när kvällen väl kommer så är kvällsrutinerna med allt från tandborstning till sänggående som ett fantastiskt förspel.

Men sen när klimax närmar sig och man äntligen ska få uppleva det här helt fantatiska som man väntat på hela dagen. Då somnar man helt plötsligt, och så missar man allt det roliga. Hur kul är det egentligen? Att varje dag gå och längta efter något som man inte får vara med om - just eftersom man sover bort det? Jag tycker att det är alldeles förbannat orättvist!

Tänk dig att gå och längta efter vuxenbollibompa en hel dag. Men sen, just när festen ska börja, då är det någon jävel som snabbspolar förbi allt det roliga, och det nästa du vet av är att du ligger där svettig och bakfull utan ett enda minne av det roliga som du vet att du har varit med om. Väldigt orättvist!

Och på tal om sömn och allt konstigt som har med den att göra tycker jag att det är något väldigt konstigt med helger. Hur mycker man än sover, och hur lugnt och skönt man än har det, så slutar helgen ändå med att man är ännu tröttare på måndagen än vad man var på fredagen. Hur går det ihop egentligen?

Go'natt! Imorn ska jag gymma!

Igår var vi på del ett av vår förberedande föräldrakurs. Eller det var i varje fall vad vi trodde när vi satte oss i aulan på danderyds sjukhus. När kursledaren började prata fick jag dock en misstanke om att jag eventuellt kan ha rört till det med alla datum.

"Välkomna till den tredje och avslutande delen av vår förberedande föräldrakurs.." inledde barnmorskan som höll i kursen.

Ja, helt rätt blev det ju kanske inte, men å andra sidan tror jag att det kan vara lika bra såhär. Nu kan vi ju helt enkelt strunta i den sista delen av vård kurs-omgång, och nöja oss med att gå på dom två första delarna (som börja nästa vecka vid samma tid).

Vad mer då? Jo, idag ska jag gå tidigare från jobbet för att hämta ett bord.

Igår fick jag känna Emilias huvud där inne i MammaLinns huvud. Jag har ju känt henne sparkas och busa där inne tidigare, men att känna hennes huvud så tydligt som jag gjorde igår var någonting annat. Tidigare har hon bara försökt gömma sig varje gång jag lagt en hand där hon ligger, men igår låg hon kvar och lät mig.. känna att hon fanns där.

Tror aldrig att jag har känt den känslan tidigare. Men det kändes väldigt stort och rätt att kunna röra henne sådär. Om det är så det känns att vara pappa kommer jag att gilla det. Big time.

Appropå att vara pappa ska vi på sådan där förlossningskurs idag. Riktigt vad det går ut på vet jag inte, men det kan nog vara ganska så spännande. MammaLinn har ju redan läst till sig allt som finns att veta om barn och förlossningar, men själv har jag en del luckor i mitt vetande. Kanske att jag får fylla i några av dom nu?


..och på tal om någonting helt annat. Hittade världens sötaste bild när jag läste om dom där bränderna nere i Australien. En hemlös Koala som blivit räddad från elden. Som skulle bjuda den på vatten, men så blev det såhär istället.

Nu börjar den här konstiga perioden på året då min sambos liv plötsligt börjar kretsa runt ett TV-program. Programmet kallas för Melodifestivalen, och riktigt vad som är så magiskt med det här programmet har jag inte riktigt lyckats luska reda på än. Allt jag vet är att Linn förvandlas till en helt annan människa under de här veckorna som programmet går. Hon blir nästan som nykär, och utbrister i tid och otid ooooh idag är det melodifestivalen!!

Jag misstänker att det här är någonting som jag aldrig riktigt kommer kunna förstå. Någonting djupt kvinnligt som helt enkelt inte finns i min DNA-kod.

Nu menar jag inte att jag tycker att Melodifestivalen är ett dåligt program. Jag menar bara att.. det finns andra program som jag blir med upphetsad av. Let's Dance, Idol, Walker Texas Ranger, osv.

Men nu när Linn tycker att det är så roligt ska jag också tycka det. Jag får ju en anledning att köpa dipp, godis, chips och en massa annat roligt. Det funkar för mig. Och förresten så spelar ju United imorgon. Jag tror inte att Linn riktigt förstått det magiska med dem heller. Så någonstans går det väl jämt ut.

Murre skrämde mig för en liten stund sen. Varje morgon brukar han följa med mig in i badrummet när jag ska duscha, och det gjorde han idag med. Men mitt när jag duschade som bäst började kattskrället uppföra sig konstigt. Först stirrade han på mig, sen på dörren, och sen på mig igen. Sen sprang han bort och krafsade på badrumsdörren, innan han kom tillbaks till mig igen. Han brukar alltid göra konstiga saker, men just den här konstigheten var helt ny. Tanken som slog mig var också helt ny.

- Helvete, jag ska bli farsa. Han hör något som inte jag gör.

Efter att ha stängt av duschen för att lyssna efter tänkbara bli pappa-ljud bestämde jag mig dock för att det var falsklarm. I varje fall den här gången. Men man blir ju lite stressad av blotta tanken på att nästa gång kan det faktiskt vara på riktigt.

Jag har ju gått här i någon slags halvförnekelse med en känsla av att det blir inte mer än såhär. Vi har en bulle i ugnen men mer än så blir det inte. Någonting säger mig att den bubblan kommer att spricka snart. Och jag är helt oförberedd! Jag måste plugga genom min pappabok!


Gymmet då?

Och förresten lovade jag att presentera lösningen på mitt gymproblem. I väntan på mitt svar har jag dessutom fått två bra förslag till lösningar. Arnold föreslog att jag ska skaffa hemmagym-grejer, och Anonym föreslog att jag skulle börja gymma efter jobbet. Bra idéer, men risken med båda är att jag kommer sova istället. För hemma sover jag mest hela tiden, och efter jobbet.. då sover jag också.

Svaret är att jag utnyttjar min jobba hemifrån-dag lite bättre. Det jag spar in i restid fram och tillbaks till jobbet kan jag lägga ut på att gymma istället. Det är en gång i veckan. Sen tar jag och skjuter på min arbetsdag med en timma en dag i veckan, så att jag går upp vid min gamla vanliga tid men smiter iväg till gymmet en timme före jobbet. Det är två gånger i veckan.

En tredje gång kan jag försöka köra lite hemifrån. Lite som jag känner för det.

Snart ger jag upp gymmet och blir en tjockis istället

Dom senaste veckorna när jag har försökt ta mig till gymmet har varit helt jävla vedervärdiga. Jag hinner inte sova mer än några timmar, och när jag väl vaknar mår jag så illa att jag för spendera närmare en timma på toan. Det är ingen optimal uppladdning inför gymmet. Och det är inte särskilt roligt heller.

Tidigare brukade jag alltid komma i säng tidigare när jag skulle till gymmet, men nu händer det aldrig längre. Jag måste bättra mig, eller så kommer jag att ge upp gymmet. Idag tänker jag försöka ta mig till gymmet. Jag är ju ändå vaken. Men hur blir det nästa gång? Har jag lust att genomleva samma sak igen?

Nej, för som det känns nu kommer jag hata gymmet snart.

Som jag ser det har jag tre alternativ
- Jag ser till att ligga i sängen o nutta på kudden vid 22-tiden som jag behöver för att orka göra någon nytta på gymmet.
- Jag skjuter på hela dagen när jag ska gymma. Går till gymmet samma tid som jag brukar gå till gymmet, och stannar längre på jobbet.
- Jag blir anorektiskt fetto.

Under mågna år har jag dragits med en hemlig och ganska så otrevlig hemlighet. Det är en hemlighet som jag lyckats dölja från Linn under hela vårat förhållande. Men inte längre.

Jag tycker om salta pinnar. Jo det är sant, jag tycker att salta pinnar är riktigt jäkla gott. Det skulle inte nödvändigtvis behöva vara något problem. OM det inte var för att min gravida fästmö blir spyfärdig varje gång hon känner lukten av dem. Framförallt när lukten kommer från mig. Och det innebär ett problem för mig som gärna vill kombinera mitts livs två största nöjen, att krama fästmön och äta salta pinnar. Men det går helt enkelt inte.

Någon som har ett lösning på mitt problem?

För övrigt så har vi lyckats sälja en massa grejer på blocket nu i helgen. Projektor med duk och stativ. Köksstolar. En till projektor. Och liten annat elektronikskräp. Bra värre :D

Cya!