PappaTor

Murre skrämde mig för en liten stund sen. Varje morgon brukar han följa med mig in i badrummet när jag ska duscha, och det gjorde han idag med. Men mitt när jag duschade som bäst började kattskrället uppföra sig konstigt. Först stirrade han på mig, sen på dörren, och sen på mig igen. Sen sprang han bort och krafsade på badrumsdörren, innan han kom tillbaks till mig igen. Han brukar alltid göra konstiga saker, men just den här konstigheten var helt ny. Tanken som slog mig var också helt ny.

- Helvete, jag ska bli farsa. Han hör något som inte jag gör.

Efter att ha stängt av duschen för att lyssna efter tänkbara bli pappa-ljud bestämde jag mig dock för att det var falsklarm. I varje fall den här gången. Men man blir ju lite stressad av blotta tanken på att nästa gång kan det faktiskt vara på riktigt.

Jag har ju gått här i någon slags halvförnekelse med en känsla av att det blir inte mer än såhär. Vi har en bulle i ugnen men mer än så blir det inte. Någonting säger mig att den bubblan kommer att spricka snart. Och jag är helt oförberedd! Jag måste plugga genom min pappabok!


Gymmet då?

Och förresten lovade jag att presentera lösningen på mitt gymproblem. I väntan på mitt svar har jag dessutom fått två bra förslag till lösningar. Arnold föreslog att jag ska skaffa hemmagym-grejer, och Anonym föreslog att jag skulle börja gymma efter jobbet. Bra idéer, men risken med båda är att jag kommer sova istället. För hemma sover jag mest hela tiden, och efter jobbet.. då sover jag också.

Svaret är att jag utnyttjar min jobba hemifrån-dag lite bättre. Det jag spar in i restid fram och tillbaks till jobbet kan jag lägga ut på att gymma istället. Det är en gång i veckan. Sen tar jag och skjuter på min arbetsdag med en timma en dag i veckan, så att jag går upp vid min gamla vanliga tid men smiter iväg till gymmet en timme före jobbet. Det är två gånger i veckan.

En tredje gång kan jag försöka köra lite hemifrån. Lite som jag känner för det.