Vågar jag säga lånelöfte?
Den senaste veckan har jag jobbat stenhårt för att få ett lånelöfte, men det var varit riktigt svårt. Några lånelöften har jag fått - men alla med samma idiotiska krav din nuvarande lägenhet måste vara såld.
Trött på allt skitsnack från diverse låne- gubbar och gummor på telefon bestämde jag mig i fredags för att boka ett personligt möte med en riktig bankman. Ni vet en sådan där med slips, kavaj och hela kittet - inte en såndär telefon-lånehaj med handen i brallan som jag pratat med tidigare.
Sagt och gjort ringde jag till Nordea och knappade in en massa siffror, tills jag till slut slussades fram till en arg kvinna med finsk brytning.
- Jag skulle vilja boka tid för att diskutera ett bolån med en bankman, förklarar jag.
- Jaha. Vi har faktiskt inga tider förrän på måndag, säger kvinnan.
Klockan är 15.30 så jag har inte väntat mig något annat av en bank som stänger klockan 16.
- Okej, men det går bra, svarar jag.
Vi bokar in en tid klockan 16.00 på måndagen, och precis innan vi lägger på säger jag
- Det blir i Kista väl?
- Nej, i Sundbyberg. Ska du till Kista måste jag boka om, säger tanten och får det att låta som om det är mitt fel att hon snurrat ihop något konstigt.
Till slut bokar vi en tid med någon Anna-tjej i Kista som jag skulle träffa klockan 15.00 på måndagen (idag).
Klockan 14.55 stegar jag så in på banken i Kista, där jag rycker tag i en banktant.
- Hej, jag skulle träffa Anna Nåntingsån, säger jag.
- Anna? Menar du Hanna? säger banktanten och ser förvirrad ut.
Någon Anna finns visst inte i Kista, och efter lite knappande på datorn hittar hon min bokning. Klockan 15.00 ska jag mycket väl träffa Anna Nåntingson. I Skellefteå.
- Vänta så ska jag se om jag kan göra något, säger banktanten.
Några minuter senare kommer banktanten tillbaks med en bankgubbe. Det är precis en sådan där bankman som jag ville träffa. Han har slips, skjorta, kavaj och båda händerna utanför byxorna. Efter att vi pratat i en 10-15 minuter kan han också lova mig precis ett sånt bolånelöfte som jag önskat mig. Förutsatt att jag kan visa honom ett anställningsavtal.
Väl hemma igen hittar jag mitt anställningsavtal och faxar det till bankmannen med händerna utanför byxorna. Imorgon klockan nio har han lovat att ringa och bekräfta mitt lånelöfte. Så nu ser det faktiskt bra ut. Till slut.
Trött på allt skitsnack från diverse låne- gubbar och gummor på telefon bestämde jag mig i fredags för att boka ett personligt möte med en riktig bankman. Ni vet en sådan där med slips, kavaj och hela kittet - inte en såndär telefon-lånehaj med handen i brallan som jag pratat med tidigare.
Sagt och gjort ringde jag till Nordea och knappade in en massa siffror, tills jag till slut slussades fram till en arg kvinna med finsk brytning.
- Jag skulle vilja boka tid för att diskutera ett bolån med en bankman, förklarar jag.
- Jaha. Vi har faktiskt inga tider förrän på måndag, säger kvinnan.
Klockan är 15.30 så jag har inte väntat mig något annat av en bank som stänger klockan 16.
- Okej, men det går bra, svarar jag.
Vi bokar in en tid klockan 16.00 på måndagen, och precis innan vi lägger på säger jag
- Det blir i Kista väl?
- Nej, i Sundbyberg. Ska du till Kista måste jag boka om, säger tanten och får det att låta som om det är mitt fel att hon snurrat ihop något konstigt.
Till slut bokar vi en tid med någon Anna-tjej i Kista som jag skulle träffa klockan 15.00 på måndagen (idag).
Klockan 14.55 stegar jag så in på banken i Kista, där jag rycker tag i en banktant.
- Hej, jag skulle träffa Anna Nåntingsån, säger jag.
- Anna? Menar du Hanna? säger banktanten och ser förvirrad ut.
Någon Anna finns visst inte i Kista, och efter lite knappande på datorn hittar hon min bokning. Klockan 15.00 ska jag mycket väl träffa Anna Nåntingson. I Skellefteå.
- Vänta så ska jag se om jag kan göra något, säger banktanten.
Några minuter senare kommer banktanten tillbaks med en bankgubbe. Det är precis en sådan där bankman som jag ville träffa. Han har slips, skjorta, kavaj och båda händerna utanför byxorna. Efter att vi pratat i en 10-15 minuter kan han också lova mig precis ett sånt bolånelöfte som jag önskat mig. Förutsatt att jag kan visa honom ett anställningsavtal.
Väl hemma igen hittar jag mitt anställningsavtal och faxar det till bankmannen med händerna utanför byxorna. Imorgon klockan nio har han lovat att ringa och bekräfta mitt lånelöfte. Så nu ser det faktiskt bra ut. Till slut.
Kommentarer
Trackback
